Ska flyktens och asylprocessens osäkerhet och vånda fortsätta prägla barnens liv?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Anneli Bergman skrev:

Jag jobbar med ensamkommande barn. De är starka men också sköra. Den psykiska ohälsan är stor. Ensamheten. De kommer drabbas extra hårt om regeringens förslag blir verklighet. Jag jobbar på ett så kallat PUT-boende (för barn med permanenta uppehållstillstånd). Till skillnad från ett transit- eller asylboende kan vi jobba långsiktigt med barnen för att de ska få en nystart i Sverige. ”Tillit, trygghet, långvariga relationer till trygga vuxna” är sådant som står i barnens vårdplaner som vi får från socialtjänsten. PUT-boenden kommer troligtvis inte längre finnas, för nästan ingen kommer få PUT. Istället ska flyktens och asylprocessens osäkerhet och vånda fortsätta prägla barnens liv.

Hur ska det bli när de dessutom förvägras rätten till att få vara med sin familj, och får sin ålder uppskriven av någon utan kompetens eller rätt att göra så… Om det är svårt idag att jobba för trygghet och framtidstro, hur ska det bli sen?

”De andra EU-länderna måste ta ett större ansvar; det svenska mottagningssystemet behöver andrum.” De som säger att det är okej att använda människor som brickor i politiska spel är sällan de som själva riskerar att bli dessa brickor. De flesta som säger att det här var, tyvärr, nödvändiga åtgärder, har uppehållstillstånd. Har sin familj här. Har pass. Har trygghet.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone