Att göra det omöjliga

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Anna skrev:

Vi bär olika erfarenheter gällande gränser. För vissa av oss är det ett glatt sommarminne, en resa till något nytt och spännande, för andra av oss gör gränsen skillnad på liv eller död.

Med tanke på min begränsade erfarenhet ville jag veta mer om andras berättelser och tankar, så därför har jag intervjuat två nära personer till mig som har andra erfarenheter. Dels min farbror Tomi som lämnade ett sovjetiskt Ungern när han var 23 år, vilket var år 1971, och min vän Ahmad som flydde Afghanistan när han var 11 år vilket var år 2007.

”Gräns, skiljelinje mellan t.ex. fastigheter, kommuner, län och stater”

Detta är förklaringen på vad en gräns är enligt Nationalencyklopedin, en skiljelinje. Men vad denna förklaring inte tar upp är de sociala aspekterna kring vad en gräns är och innebär. En gräns betyder många olika saker för oss som människor.

Med föräldrar från Ungern brukade jag som liten bila dit varje sommar. Dessa bilresor är för mig sammankopplade med extrem värme i bilen, mys på hostell på vägen, bråk med systrar(då vi satt tre i baksätet var det oundvikligt), men också närmandet till olika länders gränser. Min pappa tyckte alltid det var kul att berätta när vi närmade oss en gräns, när vi skulle åka in i nästa land. En guidning genom Europas nationalstater. En gräns var på denna resa inget jobbigt för oss utom möjligen bilkö fram till gränskontrollen, men väl framme visade vi upp våra fem pass och fick snabbt åka vidare.

Nu i efterhand har jag andra tankar gällande dessa gränser än vad jag hade som liten. Nu förs mina tankar direkt till Frontex – ett samarbete mellan EUs stater för att kontrollera våra gemensamma gränser, ett samarbete för att göra det så svårt som möjligt för folk i nöd att ta sig in i vad som i folkmun dels kallas för forteuropa. Där Sverige fram till nyligen försökte vara ett av få länder i Europa som respekterade asylrätt någorlunda men nu bytt riktning.

Jag börjar med att ringa min farbror för en telefonintervju.

Jag: Vad är en gräns?

Tomi: När jag tänker på gränser tänker jag på gränser mellan stater. Gränser som jag växte upp med, det var på riktigt en järnridå. De kollade alla tåg som lämnade landet underifrån för att se till så ingen hade gömt sig. Själv tittade man på rälsen och det kändes som den gick till världens ände men det gällde inte oss.

Jag: Möttes du av någon fientlighet när du kom till Sverige?

T: När jag kom möttes vi inte av någon fientlighet, vi var kanske tre stycken på min avdelning på jobbet med utländskt påbrå, utlänningar sågs som exotiska men kollegorna var inte fientliga. Men det var svårt, vi kunde inte åka tillbaka till Ungern, kunde inte säga hejdå till sjuka föräldrar.

Jag: Tror du det finns någon skillnad att vara flykting från Europa gentemot att vara flykting utifrån Europa?

T: När vi fyllde i papper var det som en skala på vad för slags invandrare en var, som en rankningsskala. Det fanns tre olika alternativ, nordisk europeisk, utom nordiskt europeisk, utom europeisk.

Vi avslutar intervjun och lägger på. Dagen efter cyklar jag över till min kompis Ahmad för att höra vad han har för tankar kring gränser.

Jag: Kan du beskriva vad en gräns är?

Ahmad: När en kollar på himlen finns det inga gränser, i världen kommer många diktatorer och skapar gränserna, de skapar splittring mellan folken. Folk är starka tillsammans, så diktatorer delar för att kunna bestämma själva. När folk är tillsammans kan inte diktatorn ha makt, folk måste jobba tillsammans för att få bort gränserna.

A: Diktatorerna har skapat folks olika värden utifrån ursprung och klass, när alla egentligen är lika mycket värda.

Jag: Hur har gränser påverkat ditt liv? – på vilket sätt?

A: Jag kunde inte stanna och jag kunde inte komma hit, det var omänskligt. Jag har aldrig haft tillgång hygienartiklar, boende eller medicin. Jag önskade många gånger att jag kunde avsluta mitt liv för att mitt liv har varit jättesvårt.

A: När jag föddes var jag inte papperslös men jag har ändå nästan alltid levt som det. Jag har alltid varit ensam och aldrig haft papper har inte haft någon som tagit hand om mig. Varken i Afghanistan, Iran eller genom resan hit. När jag var liten tänkte jag mycket på att jag skulle bli slagen eller utnyttjad av människor med makt, jag skulle bara ha velat tänka på att skaffa mat och kläder men jag tänkte på andra saker som man inte ska behöva tänka på.

Jag: När blev du medveten om gränsers existerande?

A: När jag lämnade mitt hem för att jag behövde ta mig över en gräns. Jättedålig känsla när jag lärde mig vad det var. Jag fattade inte, man hörde bara om gränser men man kunde inte uppfatta vad en gräns är. Bara för att en inte är i ens land blir en behandlad som en slav, man kan inte säga nej för det är inte ens land.

Jag: Upplever du gränser annorlunda som svensk medborgare än som afghanskmedborgare eller flykting? I så fall hur?

A: Gränser är bara en ide skapad av politiker. Tänker samma sak om gränser nu som då. Tänker mer på gränser som iden av politiker/diktatorer, de känner inte människorna tänker bara på sig själva.

A: Känslan när jag fick uppehållstillstånd var gränser är bara för folk. Det finns inga gränser för pengar och varor, pengarna kan få flyttas hur som, på en timme är de på andra sidan jorden. Det finns bara gränser för folk. Människor måste alltid vänta, vänta, vänta och fråga. Om människor har tur att ta sig över havet eller muren måste en alltid bara vänta sen är det migrationsverket, också en lång väntan. Bara fråga och fråga, ingen frågar gällande pengar. Pengar kan alltid flyttas utan att ifrågasättas.

Jag: Hur påverkar det ditt liv med vetskapen om att gränser existerar?

A: Jag kan inte respektera gränser mellan folk. Jag kan inte förstå det själv, det hjälper inte mig eller folk. Jag kan inte förlika mig med gränsers existerande. Jag kommer aldrig kunna göra det. Ingen människa är illegal.

Ahmad och jag känner oss färdiga och avslutar.

Tomi pratar i sin intervju om järnridån, muren mellan öst och väst. Jag tycker det är intressant hur vi i alla historieböcker och diskussioner kring muren mellan öst och väst under 1961-1989 benämner den” järnridå” som var då som något hemskt, utan att reflektera kring de järnridåer vi bygger själva idag. Runt om i Europa byggs fysiska murar mest hela tiden, Ungern, Bulgarien, Grekland, Frankrike, Spanien och just nu på Kastrups flygplats som en konsekvens av de lagar som Sveriges regering valt att införa.

Han nämner även formuläret de var tvungna att fylla i när han kom till Sverige. Han använder ordet ”rankningsskala” för vilken typ av invandrare en var, nordisk-europeisk, utom nordiskt-europeisk och utom-europeisk. Vi har nu en politik som drivits fram av SD som den röd-gröna regeringen helt spelar i händerna. SD formulerar hela deras politik på denna ”rankningsskala” där de bestämt att de med utom-europeisk bakgrund inte har samma rätt till ett tryggt liv som de inom Europa, och detta har Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått med på. De har valt att vända ryggen mot de som behöver fristad och göra det än mer komplicerat att finna ro i sin vardag igen.

Med tillfälliga uppehållstillstånd kommer ingen trygghet, det kommer ingen känsla av lugn. Man har ingen chans att bygga upp ett liv någonstans där man inte vet om man kommer kunna stanna längre än tre år, samt att under dessa tre år konstant veta att risken för at bli tillbakaskickad finns där.  Alla ska ha lika rätt till ett tryggt liv.

Därför protesterar jag mot tillfälliga uppehållstillstånd som inskränker asylrätten!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone